Jag satte kurs ut i natten för att fotografera blodmånen, väl ute på plats upptäckte jag att jag definitivt inte var ensam om idén. Jättetrevligt att träffa nya människor, unga som gamla alla var ute för att få se blodmånen. I det närmaste har vi haft klar himmel i 3 månader. Men besvikelse lät inte vänta på sig, till en början var förvirringen bland alla besökare total. Var skall den komma upp? Var är den? Kommer den att dyka upp? Molnen som täckte upp precis hela månbanan var på plats och bäddade för totalfiasko. Men plötsligt säger en av de besökande tjejerna, där är den! Alla tittade uppåt och undrade om tjejen möjligtvis var påverkad av något ohälsosamt. Men så var inte fallet, för där bakom molnen skymtade man allt en röd skepnad. OK! Jag väntar väl en stund då så får vi se, och tack för att jag gjorde det. för att allt eftersom mörkret la sig över åsen steg månen upp över molnen, och jag fick bråkat färdigt med kamera och objektiv (kan säga att vara halvblind och försöka hitta fokus mitt i natten är inte helt enkelt). Men resultatet har ni i den här bilden.